Idag är det internationella kvinnodagen.
Vaknade vid 8 på morgonen och började scrolla på mobilen. Hela förmiddagen gick åt till att kolla på *High Kick!* och videor om kriget mellan USA och Iran. Scrollade ända till 11, kände mig skuldtyngd. Huvudet var tungt och dimmigt, kändes så tomt och tråkigt.
Kan inte fortsätta vara en sådan slöfock.
Bokade en Muay Thai-lektion klockan 14. Har inte tränat på en månad, känner att kroppens blod och energi inte flödar alls, helt stel. Sedan kinesiska nyåret har jag ätit och druckit för mycket, somnat vid två-tiden på natten, hormonerna är i oordning, finnar i ansiktet, och förkylningen har inte blivit bättre.
Klockan 14 var det Muay Thai, klockan 16 gick jag till rehabiliteringsterapeuten för behandling.
Klockan 17 kändes jag som en ny människa. Andningen var fri och obehindrad.
Tidigare kändes det som att andningen bara nådde axlarna, luften kunde inte sjunka ner. Rehabiliteringsterapeuten sa att problemet inte satt i bröstet, utan i magen och tarmarna – musklerna där var för spända, så andningen kunde inte gå djupare. Efter att hon lugnat ner dem märkte jag en tydlig skillnad.
På kvällen tog jag med mig Macen till ett kafé. Fick lite gjort, så känns det som att dagen inte var bortkastad.